|
En vecka har gått och
vi är nu inne på andra semesterveckan. Hela helgen tillbringades i
Hörby, där Frida körde MX Syd. Hon var verkligen duktig och slutade
på en 11:e plats i B-finalen. Jag hatar egentligen att titta när
ungarna tävlar, särskilt i starterna och min puls är nog uppe i 200
slag i minuten. Hur som helst, förutom skräcken för att hon skulle skada sig, så var det en spännande tävling och Frida körde bättre än vad hon nånsin gjort innan. Och för mig var det debut med att sova i crossbussen. Det var riktigt mysigt, förutom när jag vaknade mitt i natten och var JÄTTEKISSNÖDIG. Inte så kul att trassla upp, klä på sig och hasa iväg hundra mil till toaletterna (OK, jag överdriver lite, men 100 meter var det nog i alla fall). Kallt och mörkt och jag glömde glasögonen, så jag fick lite ångest för hur jag skulle hitta tillbaka till rätt crossbuss, det finns ju hundra bussar som ser nästan likadana ut :)
Nå, detta är ju en
hästblogg, så jag kanske skulle skriva nåt om pållarna också? I måndags red Tommy med Frida och mig ut, det var mysigt. Vi hoppade till och med inne skogen och alla hästarna var pigga som mörtar. I tisdags red jag inte, för vi hade fullt upp med packande av crossbussen igen, inför träningslägret i Värnamo. Igår var jag flitig som en myra och lavade upp de sista 5 kubiken ved i en prydlig hög utanför vedboden. Slet från 10.00-16.00 och just som jag var färdig och började fundera på om jag skulle gå in och äta nåt så började det småregna. Vilken tajming. Bestämde mig för att samla upp alla vedrester på gårdsplanen och göra fint först bara, så det gjorde jag och när det var klart skulle jag bara ställa ifrån mig Fridas grep, och SÄTTER DEN MITT I FOTEN!!! Hade foppatofflor på mig och lyckades till och med pricka ett av hålen och stack alltså ner ena pinnen rakt in i fot"ryggen" (?). Snopet drog jag ut den och tittade på hålet, det blödde inte ens, men jag kunde se rätt långt ner i hålet. Urk vad äckligt det såg ut! Stapplade in och letade efter nåt att rengöra såret med, för grepen är ju full av hästskit och annat, men det enda jag hittade var Ålborgs akvavit. Dränkte in foten i det och jag hoppas det funkade...
Efter en stund körde
jag upp till hästarna och tog en mysig ridtur på Sessan, hade inte
särskilt ont i foten då, men när jag kom hem igen var strumpan något
blodig. Det var ju bra, för då rann förhoppningsvis bakterierna ut
också... I morse var det inte så kul att börja gå på den, men nu känns det rätt OK, i alla fall när jag sitter still. Det läker nog. Gissar att det inte blir nån ridning idag. Väntar på att familjen skall komma hem från lägret och de lär vara ganska möra efter två dagars intensiv träning på Värnamos crossbana. Återstår att se. Ha det!
2011-07-14 Länge sedan.... Herrejösses vad tiden har runnit iväg. Det är över ett år sedan jag orkade skriva i min blogg! Dags för bättring tror jag bestämt. Det är ju ingen idé att försöka berätta vad som hänt under året (vem kommer ihåg det?) så jag kör väl på som om inget hade hänt. Den stora grejen just nu är väl att vi håller på att göra en ny ridbana här hemma. Större och fastare än min gamla pluttpaddock är det tänkt, återstår att se om den blir bra. Jag kan ju berätta att grävkille som vi har här avskyr STENSHULT, för det finns ju en anledning till att det heter så här. Bara sten överallt. Men han höll på och grejade lite här ute i några dagar och rätt som det var såg det riktigt trevligt ut. Jag tror det kommer att blir bra. Framförallt blir det ett lyft för hela tomten, steniga hagar med lera blir ingen glad av. Läget just nu bland hästarna: Mysan blev ju bra och ridbar efter miljoner behandlingar av en naturterapeut vi hade här. Tyvärr var han inte så intresserad av att komma till oss om inga andra i samma område ville ha ut honom, så han vill inte komma mer. Nu är hon kass i ryggen igen, men vi kör samma rörelser som han gjorde med henne och hon blir bättre av det. Vissa dagar är hon helt OK. Lite skrittpromenader skadar inte, vi red ner dem allihop från betet för en vecka sedan och då gick hon riktigt bra! Sessan är ju underbara "sommarSessan" nu och vi har skitkul ihop. Inga nervbryt över huvudtaget, bara pigg och glad. Hovsprickan vi kämpat med i ett år är nästan helt bortväxt nu, men hovkvaliteten är ju rent av skit på sommaren när hovarna torkar, så hon är inte lättskodd. Men det får gå. Prinsen är den enda i gänget som är lite småfet just nu. Men han är underbar att rida (om än lite busig ibland) och Frida rider honom ofta hon också. Vi har helt kopplat bort ridbaneridningen nu i sommar, vi rider bara ut och busar och har det kul, det blir nog tillräckligt med dressyr till hösten, i synnerhet om nya ridbanan blir klar. Amanda blev ju halt för några månader sedan och vi blev helt knäckta och trodde det var fång. Hade veterinären ute, och han satte förstås in behandling mot fång, men han tyckte också det var lite märkliga symptom. Efter nästan två veckor på box skulle Tommy ta av henne skorna och verka henne, så fick han fram en hovböld! Ringde hit en hovslagare som skar ur lite till och lade sjukbeslag och efter ytterligare någon vecka gick hon riktigt bra. Fick så småningom återgå till betet och de andra (Lycka!) och hon är OK. Lite öm på steniga underlag men i skogen går det bra att rida. Ungarnas kusin Sebbe är ju här nere under sommaren och han har börjat rida på Amanda och de trivs bra ihop. Han har aldrig ridit förr (hockeyspelare från Stockholm!) och redan under första ridturen travade han och galopperade utan problem! Cool kille :) Trulsa har (peppar peppar) klarat sig från fång i år. Frida har ridit henne en del ute i skogen och Trulsa är så glad när hon får komma med ut! Pigg som en mört trots sina 20 år! Vi skall nog slå på skor fram på henne så kan hon följa med oftare, det är bara bra för henne med motion. Monali är "still going strong". När vi red hem hästarna från betet så blev ju hon liksom över, ingen som kunde rida på henne ju, så hon fick följa med lös (vi red bara genom skogen och på småvägar). Hon tog sin plats i raden av hästar och följde så snällt efter. Hon stannade till och kliade sig lite på några träd ibland, men travade hon ikapp oss med sina pyttekliv i symaskinsfart :) Flocken har verkligen blivit harmonisk nu och de har sina bästisar förstås, men ingen av dem är ovän med någon och de bråkar sällan. Skönt! Idag blir det ingen ridning för Frida kör cross och jag har rekord-ont i min rygg efter att ha burit in 20 kubik ved igår. Igår red vi inte heller eftersom jag höll på med veden hela dagen. Men i tisdags red Frida och jag en spännande tur på Amanda och Prinsen, där Prinsen fick lite fnatt och bockade rejält under galoppen, han är ju för go den lilla köttbullen :) Senare på eftermiddagen när Frida och de andra kört till crossbanan tog jag en tur på Sessan också, ljuvligt att rida henne när hon är så trevlig som hon är nu.
Frida är ju lite kluven nu för tiden,
för hon har fått smak på motocrossen rejält och har börjat tävla. I
helgen ska hon iväg igen och då ska jag följa med och titta.
Spännande!
Slut på rapporten för
denna gången, hoppas jag blir flitigare nu... |