|
Fortfarande huvudvärk, men glad ändå 28/1 Idag har jag jobbat hemifrån igen, suttit på knä på trägolvet och ramat in och paketerat diplom som skall skickas ut till kunderna åt företaget där jag jobbar. Kul, men fy vad ont i benen man får! När man var liten satt man ju alltid så, det var ju hur bekvämt som helst då. Nu för tiden kan man ju knappt resa sig upp igen. Det kan väl inte vara så att jag börjar bli gammal? Nej, jag tänkte väl detJ Hur som helst så körde Tommy Frida till träningen i kväll, och jag mutade Charlie att följa med som moraliskt stöd när jag skulle rida. Han ville ju köra in till fritidsgården, så han ställde upp direkt (så jag skulle låta honom åka iväg sen) det var snällt (även fast det fanns en baktanke, menar jag). Sessan var lugn redan inne i stallet och när jag red henne så var hon nästan lika trevlig som hon brukar vara på somrarna. Lugn och snäll och lyssnade uppmärksamt på mig . Jag blev bara så kär i henne!
Vi travade till och med och red lite serpentiner (runt ispölarna) och det kändes som om hon gick jättebra. Till och med halterna gick lysande, tur att proffset Tommy har övat med henne. Vi red inte så länge, men vi kände oss båda nöjda efteråt och det märkt ju tydligt att hon mår bättre av att få bli riden varje dag. Tyvärr läste jag nånstans att kylan var på väg igen och att februari skall bli svinkall, hoppas verkligen att de har fel. Jag vill ju att våren skall komma nu! Det är ju hopplöst om det kommer ny snö och sen blir det isigt och knöggligt igen, då får vi ju börja om från början IGEN. Jag spyr på detta. Dagens i-landsproblem; Kan ingen skänka mig ett ridhus?
Huvudvärk... blä! Hur som helst så mutade jag Tommy att hänga med ut och rida, och gentleman som han är så tog han Sessan, och jag red Mysan. Det hade blivit kolsvart ute, och när jag tände lamporna till ridbanan så slog jordfelsbrytaren av. Nå, Tommy sprang ner i källaren och slog på den igen och då lyste lamporna där nere, så tydligen var det inte fel på dem i alla fall. Snacka om att det hade blivit spännande om det plötsligt blev kolmörkt i paddocken, det hade nog kunna bli aningen panik. Men vi chansade (idioter?). Jag tog åtminstone pannlampa med på min hjälm om utifall att... Smart va? Mysan var förstås helt underbar. Vi skrittade bara runt och gymnastiserade och efter en stund började hon faktiskt att söka sig ner på tygeln, det var länge sedan jag fick uppleva det. Vi flyttade lite åt sidorna och gjorde lite framdelsvändningar och sånt, hon blir ju så himlarns glad när man berömmer henne, underbara Mysan. En gång for hon i luften, och det var i "hörnet där de hästätande lejonen bor" men det var inga problem att stoppa henne. Sessan då? Jo, Tommy hoppade upp och satte igång att rida som om de aldrig gjort annat. Sessan ville så klart "duracella" iväg, så han lät henne trava och trava och trava och efter vad jag såg så uppförde hon sig helt ok, förutom att hon var pigg. Rätt som det var höll de på att öva halter, och Tommy har MYCKET bättre tålamod än vad jag har, så han tjatade och tjatade och rätt som det var gjorde Sessan jättefina halter OCH STOD KVAR helt lugnt. Är det inte orättvist att HAN lyckas med det på ett pass, som jag har jobbat med det, mutter mutter. Nej, skämt åsido så är jag jättestolt över honom, så duktig han är. Han är ju inte heller så nervös som jag när han rider, och ser det som en självklarhet att hon skall lyssna på honom, annars blir han ARG, och det gillar inte Sessan, så det märkt tydligt att hon har respekt för husse. Jätteskönt att vi kom ut i alla fall, och huvudvärken blev bättre just då, men nu dunkar den på ganska bra, så jag skall glida ner i soffan och slöa lite. God natt!
Måndagsrapport Stod och var så glad för att ridbaneunderlaget var perfekt idag, så när som på de två isfläckarna, men dem hade "snälla sonen" hackat sönder med spett tidigare, så det var i alla fall inte livsfarligt om hon skulle råka springa där. Bäst som jag står där och njuter så börjar snön vräka ner! Det är ju så man kan spy. Fy vad jag är trött på vintern nu, skall nog dansa nån slags vår-dans snart, undrar om det funkar??? Det borde det göra, för det brukar ju räcka med att jag tar tag i en sadel så brukar regnet börja ösa ner som på beställning, jag har det nog i mig:) Lindade Mysan med B.O.T runt kotan och sprayade på lite mer blåspray idag, såren läker jättefint! Det var allt för idag, tack och hej, Leverpastej (förlåt, jag kunde inte låta bliJ)
Ridning i helgen
J Sessan var jättelugn faktiskt. Tommy var med inne på banan och vi pratade om ditt och datt hela tiden, det är ett bra knep när man har två nervösa damer som skall rida/ridas. Både jag och Sessan är ju lite nervöst lagda kan man säga, då är det bra att tänka på annat medan man rider. Även Sessan slappnar av när hon hör oss mala på, så hon hittade inte på nåt bus alls. Skrittade bara och gymnastiserade och kände så allt kändes bra med henne, och det gjorde det ju. Hon var så glad att få nåt att göra tror jag. Hon är ju för mysig när hon är lugn, min lilla höna. Idag, söndag, så var det underbart väder ute, så efter diverse städning här hemma så gick vi ut. Började med Sessan igen. Hon var glad och trevlig idag också och ridbanan var ännu bättre idag. Fast isfläckarna är kvar, typiskt. Mycket gymnastik idag också, fast idag behövde jag inte babbla så mycket, för det kändes helt ok hela tiden. Travade också några varv åt båda hållen, men då kändes det att det började vibrera en aning i lilla damen, så jag lät henne inte springa så mycket. Saktade av och körde lite "Hille-övningar" i stället, det var nog det bästa. Hur som helst så kändes det jättebra. Sedan var det dags för lille Prinsen. Han har blivit fet! Måste dra ner lite på höet och se till att han får mer motion, för annars barkar det väl åt skogen. Tyckte han såg så stor ut idag, så jag mätte honom, men han var 145 cm fortfarande, så det är nog en synvilla för att han blivit grövre. Vi "klädde på" honom, sen var det Tommy som red honom. Men först jobbade de från marken. Tycker det är så kul att se hur Tommy går med Prinsen bredvid utan att ens hålla i honom och hästen går efter honom som en lydig hund. Gud vad duktig han har blivit på det! Vänder åt båda hållen, gör halt, ökar steget, minskar steget mm. Skithäftigt!
Sen satt han upp. Prinsen var pigg
och glad men hittade inte på nåt bus, mer än att han ökade väldigt på
farten i traven och sen bråkade han lite när Tommy ville rida i en
vattenpöl, men annars var det klockrent. Tommy rider honom SÅ bra, jag
älskar att stå och titta på. De gamla takterna sitter i efter det här
långa uppehållet för Prinsen, han gjorde klockrena halter och flyttade
snällt ut på spåret osv. Så fin han är den lille tjockisen! Sist med INTE MINST. Jag red Mysan! Hon är mycket bättre i sitt bakben nu, lite svullnad kvar runt kotan, men annars är det bara såren kvar. Hur som helst så har hon ju inte haltat av den skadan och vi har inte sett någon frambenshälta heller på senare tiden (hon vrickade ju sig i ett framben för ett tag sedan) så vi tog ner henne till ridbanan. Hon var så glad och så STOR och klampade på med lååånga steg där nere jag bara NJUTER när jag ser henne sådan. Tommy ledde runt henne först så vi skulle se om hon var busig, men jag blev så sugen att jag satt upp nästan med en gång. Skrittade henne lite hit och dit och försökte känna om det kändes nåt från frambenshältan, men det kändes hur bra som helst! Körde lite lugn gymnastik med henne ett tag och gjorde någon skänkelvikning och flyttade rumpan på henne. Hon är ju så lättriden den damen. Så glada vi var, både hon och jag. Tänk om Mysan kan hålla sig hel nu. När vi tog ut Sessan och Prinsen efter ridningen så tog jag Prinsen och Tommy skulle ta ut Sessan. Hon fick värsta frispelet och kastade sig hejvilt och sparkade bakom sig så jag, som höll upp grindtrådarna till dem fick slänga mig åt sidan. Helgalen! Tur att det var Tommy som ledde henne och ganska skönt, för så har hon ju gjort både med mig och med Charlie, men hon brukar inte bråka med Tommy (mer respekt för honom gissar jag). Det känns bra att han fick vara med om det så fattar han bättre varför vi andra tycker hon är galen ibland.
Allt som allt var det en härlig
dag, och jag känner hur sugen jag är på att komma igång igen. Trasig pålle (ovanligt va?) och is... överallt is...
21/1 I fredags morse när jag skulle
ta ut Mysan så fick jag till min fasa se att hennes ena bakben var
supersvullet, och när jag kollade närmare så hade hon två STORA sår på
benet. Det ena på framsidan av hasen och det andra lite längre ner på
utsidan av benet. Två stora jack där hon förmodligen fastnat och skurit
sig på något i hagen dagen innan. Sårvätska rann ur det och hon var
skitöm. Typiskt!
I helgen har jag tempat (ingen
feber alls tack och lov) och lindat och pysslat och vi har promenerat
med henne på kvällarna, för de kan ju inte röra sig särskilt mycket i
hagen nu när det är bara is igen. Igår började svullnaden ge med sig
rejält, särskilt runt hasen, nu kan man se att det flyttar sig neråt, så
snart är hon nog bra igen. Har lindat henne igår och idag med
arnikaomslag längst ner (inte över såren förstås), och det gjorde stor
nytta i natt i alla fall. På dagen idag fick hon gå helt utan bandage,
tror såren mår bäst av att få luftas och jag tog ett djupt andetag och
hoppades att hon inte skulle fastna i flera pinnar med såren, blä vad
äckligt DET hade blivit! Längtar efter våren! Nytt år och nya tag! 10/1 Nu har det gått en bit in på det nya året och idag har vi äntligen ridit igen! Jag har ju varit så sugen på att rida, men jag är alldeles för feg/ rädd för skador så jag vägrar att rida när marken är stenhård och knögglig, alternativt glashal. Hur som helst så har paddocken tinat upp nu, så idag var det äntligen dags. Jag var minsann lite nervös, för jag trodde Sessan skulle vara helt galen, men minsann var hon riktigt trevlig! Skrittade mest runt och kollade lydnaden på henne men travade också några varv och hon studsade inte en enda gång. Härligt och jättekul! Jag tror hon har saknat motionen. Hon är ju inte så vacker på vintern, för hennes päls blir lite tufsig, hon får ju ingen tjock vinterpäls som de andra pållarna, men det här året har hon inte behövt täcke på en enda dag. Hon fryser aldrig! Lite annat än första åren här, då stod hon ju och skakade i hagen om det råkade regna lite på henne. Hon har minsann blivit härdad. Åh vad jag hoppas att vädret håller i sig nu så jag kan komma igång med henne, det är så skönt att röra på sig och hålla igång. Sedan var det Prinsens tur. Jag och Charlie är ju aningen trötta på honom nu, han är så himla bufflig och okänslig att hantera så man blir alldeles galen på honom. Skäller jag på honom för att han trampar på mig eller för att han helt plötsligt drar iväg åt fel håll när jag leder honom så skrattar han bara åt mig! (ja, det är säkert, han skrattar med hela sitt ansiktsuttryck!) Jag blir galen! Sen ser han så söt och glad ut att jag skäms för att jag bråkar så med honom, men vad tusan, han måste lära sig att respektera mig också! Hur som helst så red Tommy på honom idag och det var jättekul att titta på. Prinsen var så glad att han sken som en solstråle och han gick superfint med husse! Han har verkligen en härlig bjudning av sig själv och han var jättelydig att stanna, svänga och göra halt. Tommy travade en hel del men inte ett enda bocksprång kom det. Skall bli intressant och se hur de är i morgon. Återkommer med fler rapporter...
|
