Oktober2008

Oktober 2008

Livsfarliga jägare!

26/10
Igår var det häftigt värre att rida. Tommy skodde Mysan fram på förmiddagen och sen gick han med på att rida på henne medan jag red Prinsen. Vi visste att det jagades i skogen häromkring, men vi trodde nog inte att det var SÅ smockfullt med jägare... Hästarna var uppe i varv redan när vi lämnade gårdsplanen, och efter bara en kilometer så satt det en jägare på pass precis vid vägkanten. Han satt ju alldeles stilla och sa inte ett ljud och hästarna blev hysteriska. Mysan brukar ju inte vara särskilt lättskrämd, men hon vägrade att passera och lille Prinsen var livrädd! Till slut hoppade jag av och skulle leda honom förbi, jag sa då också till jägaren som bara satt där och glodde " han är inte så gammal den här hästen" men jägaren iddes inte svara ens en gång. Till slut tog Prinsen sats och flög förbi jägaren med mig hängande i tyglarna, vilken tur att jag inte tappade honom. En bit bort kunde jag sitta upp igen och sen fortsatte färden. Efter det var tyvärr ALLT farligt, ena stunden var Mysan hysterisk och andra gången var det Prinsen, så det blev en ganska jobbig ridtur. Det värsta var att vi vågade ju inte rida runt genom skogen, så vi fick ju vända och gå tillbaka sedan, och följaktligen passera jägaren igen. Den här gången vågade Mysan passera, (visserligen i en svävande uppblåst trav, men ändå!) men stackars Prinsen blev ju ensam kvar på andra sidan jägaren och han var helt förtvivlad! Då vräkte jag syrligt ur mig till jägaren: "Du kanske kan prata lite så han ser att du bara är en människa!" och då plötsligt tinade killen upp och började prata med Prinsen och var SÅ trevlig. Då tackade jag vänligt och vi kunde sedan passera utan problem. Hoppas jägaren lärde sig något till nästa gång!
¯
Sedan när vi kom hem var det bara att pusta ut en stund, sedan var det dags för nästa gäng. Hade tänkt att rida ut en turborunda med Sessan och Trulsa, men det kändes inte så lockande längre efter vår tidigare hysteriska tur, så vi beslöt oss för att rida i paddocken. Sessan var alldeles underbart trevlig och det kändes som om hon gick perfekt! Tränade mycket tempoväxlingar i både skritt och trav och till slut kändes det som om svävade fram! Både Charlie och Tommy kommenterade hur bra hon gick! Gjorde även två perfekta galoppfattningar, de var klockrena, det kändes jättebra!
Sedan plockade Tommy fram tunnor och hittade på en massa övningar åt oss där vi skulle träna styrningen ordentligt. Sessan är ju superbra på sådana klurigheter om hon bara är lite lugn och koncentrerad, men Trulsa är ju lite bufflig i framtoningen och klampar på som bara den, men det gick jättebra för dem också. Vi byggde upp en likadan "fålla" som Helene gjorde till oss på ridlägret där vi tränade lite ryggning. Funkade jättebra och Sessan var klockren när vi red in i "båset", stod blickstilla tills jag bad henne att rygga, sedan backade hon ur fållan som om hon aldrig gjort annat. Lite snett vill hon gärna rygga, men då hjälpte ju tunnan till att räta upp henne -skitbra! Trulsa är ju inte så bra på att rygga, men med lite hjälp av Tommy så fungerade det till slut. Ett långt avslappnande pass blev det, alla var nöjda och glada efter det.

Det roligaste idag var nog att Mysan gick mycket bättre nu när hon fått skor på fötterna. Hon skrittade på med långa vägvinnande steg och även då hon travade (det var ju inte meningen, men ändå) så gick hon klockrent! Härligt att se!

Till sidans topp

Veckan som gått

24/10
I tisdags blev det ingen ridning, för Frida hade ju friidrottsavslutning (där hon fick två fina pokaler; träningspris och guldmedalj för klubbmästerskapet). Det var kul.
I onsdags red jag först ett pass med Prinsen i paddocken. Prinsen var hur trevlig som helst, och i slutet av passet gjorde jag tre galoppfattningar med honom. Helt sjukt; visserligen bockade han direkt när han fattat galopp, men trots allt så fattade han galopp nästan i samma ögonblick som jag bad honom, två ggr i ena varvet, sedan även i det andra varvet, så efter det avslutade vi och berömde massor. Så lättlärd han är!
Sedan red Charlie och jag i paddocken med Sessan och Mysan. När jag borstade Sessan innan jag skulle sadla henne så sträckte jag min ryggmuskel nåt djävulskt så att jag riktigt hörde hur det small till! Jag trodde nästan att ryggraden gått av (ok, lite överdrivet, men ändå...) och jag kunde inte ta djupa andetag ens en gång. Jobbigt! Jag red Sessan en stund i skritt, men när jag skulle trava blev det outhärdligt, så vi bytte häst så fick Charlie jogga henne lite (det gick förövrigt jättebra) så red jag Mysan lite och gymnastiserade henne. Jag hade jätteont igår, men idag är det mycket bättre. Börjar jag bli gammal?? Suck!
¯
Igår blev det heller ingen ridning, för det första så hade jag ju ont i ryggen och sen var jag inte särskilt sugen på att rida heller.
Idag spöregnade det så jag var inte så sugen på att ge mig ut idag heller, men när jag mockat så kom lusten över mig, så jag och Charlie red ut en sväng med Mysan och Sessan. Charlie valde att rida Mysan (och det visade sig senare vara ett utmärkt val.). Sessan var helt flippad och varje gång Mysan ryckte till lite pga. av nåt "läskigt" i skogen så fick Sessan frispel och for iväg som en galning och bockade och plöjde ner i diken och var helknäpp. Den ena gången fick jag inte stopp på henne förrän efter över hundra meter, och då sprang även Mysan lite, men Charlie fick lätt stopp på Mysan och han blev inte rädd alls. Mysan var glad och go och skrittade med en jäkla fart, haltade inte ett dugg! Underbart!
Hur som helst så blev det ingen skön ridtur för mig och dessutom blev det mörkt som tusan, så vi red inte länge, max en halvtimme, knappt det.

Till sidans topp

Måndagsridning

20/10
Idag hade jag inte tänkt att rida, för jag har haft ont i skallen hela dagen, men fram emot kvällen så frågade Charlie om inte han kunde få rida på Mysan, vem kan motstå något sånt?
Sagt och gjort, vi sadlade på Sessan och Mysan och gav oss ut på en skritt-tur i skogen. Charlie tyckte Mysan var fasansfullt stor när han hoppade upp, men han vande sig snabbt och Mysan var så snäll och go när vi red. Vi skrittade nog ca 10 minuter upp i skogen och vände och gick hem igen, sedan avslutade vi med 10 minuter i paddocken där Charlie skrittade Mysan och jag travade Sessan en del så hon fick röra sig ordentligt. Mysan ömmade lite ibland men jag kunde inte notera någon hälta i alla fall. Får känslan av att hon är lite stel däremot, men efter en stund skrittade hon med sitt gamla vanliga supertempo, så Sessan måste trava för att hinna med. Sessan blir ju helt knäckt och skrittar så benen går som trumpinnar på henne, men ändå drar Mysan lätt ifrån henne med sin vägvinnande skritt. Vi var nöjda och glada allihop när vi kom hem. Skön tur!

Till sidans topp

Städdag med kvällsridning

19/10
Igår körde Charlie KM på Tranan. Det gick jättebra för honom och han kom 3:a i sin klass och fick sedan årets träningspris! Grattis vännen!
Det blev ingen ridning alls, för när Frida och jag stått och frusit i regn och snålblåst hela dagen så var ridning det sista vi var sugna på när vi kom hem. Det blev mockning bara, sen delade vi en kebabtalltik innan vi kröp ner i ett hett bad, sedan somnade vi ganska tidigt på kvällen, jösses vad trötta vi var!
Mannen i huset är ju i Tyskland med jobbet, återstår att se vilket skick han är i när han kommer hem...
¯
Idag var Frida och jag flitiga som myror. Först städade vi huset så det ser helt OK ut för en gångs skull. Sedan tog vi ett ryck i källaren och bar ut massor av skräp som vi skall köra till tippen. Hela jäkla dagen gick åt till städning, men jösses vad fint det blev! Så skönt det är när det är gjort! Sedan gjorde jag Sjömansbiff som vi vräkte i oss, lagom tills Charlie kom hem, sedan tog vi ner Sessan och Prinsen till paddocken.

Charlie red Sessan och jag Prinsen. Jag tror aldrig att Prinsen någonsin har gått så bra som han gjorde idag! Helt underbar var han och Frida sa flera ggr att jösses vad fint han går! Han var böjbar och mjuk och gick i hyfsad form nästan hela tiden. Vilken trav han har! Tränade skiftningar i tempo och halter etc. och han kändes kanon! Han var ganska pigg och på tårna när vi började, förmodligen för att Sessan var med, men när han fick annat att tänka på så blev han riktigt lyhörd. Gullehästen!

Charlie lyckades riktigt bra med Sessan och han fick även till en fin, lugn galopp med henne. Det var kul att se. Mot slutet så red Frida lite på Prinsen, men hon tyckte han var lite pigg så Charlie fick gå med och hålla i honom, så kunde jag jogga igenom Sessan lite. Hon var väl uppvärmd och gick som en klocka. Gullehästen no. 2:)

Till sidans topp

Löshoppning

17/10
Idag hade jag ingen lust att rida, lite fredagstrött så där som man kan vara ibland. Istället kom Frida och jag på att vi skulle prova att löshoppa vår lille Prins. Sagt och gjort, vi tog med oss lite plaststolpar och tråd ner till paddocken och byggde ett litet staket runt banan. Sedan satte vi ett hinder längs ena långsidan och två hinder längs den andra. Så hämtade den lille krabaten. Han gjorde stora ögon åt vår provisoriska bana, men jag ledde honom runt ett varv i skritt, då låg bommarna bara på marken. Sedan släppte jag honom och lade upp bommarna medan han kollade läget lite. Sedan tog jag longerpiskan och fick fart på honom. Han var jätteduktig! Jösses vad han hoppade! Han var suverän att lösa situationerna när han kom lite snett, eller fel i avståndet, och han hoppade vigt som en katt! Lite bråttom hade han ju mellan varven så han låg i kurvorna, och ett och annat bocksprång fick vi ju se, men han var superglad och duktig!

Jag placerade Frida med en stor buskig gren att vifta med vid öppningen till paddocken, med minnet av Mysans första löshoppning som unghäst i åtanke:)
Hon hoppade också över hindret jättefint, sedan hoppade hon över grinden och sprang hem!!! Gissa om vi blev snopna, jag fnissar än idag åt det minnet...

Till sidans topp

Torsdagsbravader

16/10
Idag var det regnigt och blött igen, men jag beslöt mig för att det var paddockridning som gällde. Först fick Sessan sig en genomkörare. Eller, sanningen att säga så blev nog jag tröttast, svettades som bara den efteråt, medan Sessan som vanligt var helt oberörd. Tommy kom hem precis då jag hade börjat, så han kom ner och agerade publik. Trevligt! Jag hoppade helt över galoppen idag, för det var halkigt och blött nästan på hela banan. Tränade tempoändringar mest och jag tycker att Sessan blir mer och mer lyhörd för varje gång vi tränar det. Kul när man märker en förbättring själv faktiskt. Halterna går bättre och bättre, men hon vill inte riktigt stanna i rätt form när hon gör halt. Det skall vi jobba vidare på. Nu GÖR hon ju i alla fall halt, det är bra:) Tommy kontrollerade om vi lyckades få till lite öppna, och det gjorde vi, några steg i alla fall. Skänkelvikningen gick också bra.
¯
Sedan var det Mysans tur. Hon var glad som en speleman, men lyssnade bra på mig. Vi skrittade runt hit och dit och gjorde lite övningar. Öppna gick alldeles utmärkt på
henne och skänkelvikningen är klockren, hon gillar verkligen att visa vad hon kan. Jag tror att hon är lite öm i framtassarna, för när hon kliver på stenar så reagerar hon, skall fjäska för "hovis" så han slår på henne skor. Hon behöver ju inga bak tror jag. Har lite problem att komma på övningar att göra i skritt, tips mottages tacksamt!

Till sidans topp

Mycket märklig madam...

15/10
Igår hade vi allmän vila för oss allihop (Tja, inte Frida förstås, som tränade friidrott och hade löpträning i 1,5 timme!) men idag har vi tagit igen det med råge. Jag började med Prinsen, som jag red i paddocken. Han var stissig och pigg och ganska okoncentrerad, men det blev bättre efter lite markarbete och när jag skrittat honom en stund. Frida tog en massa bilder, men de blev hemskt suddiga. Lägger in dem ändå, fast det enda som syns är min mindre diskreta, fula jacka:) Nå det spöregnade under hela passet, så jackan är befogad... Tyckte att Prinsen gick jättebra stundtals, och han försöker verkligen vara till lags. Travade lite också, han är så skön och lugn i takten.

Sedan fick Frida skritta honom lite, när jag kände att han coolat ner sig, hon tränade lite långsamma skrittsteg, snabba skrittsteg, halter och vändningar. Det gick bra. Frida såg ju innan att han var lite nervig idag, så hon ville inte trava med honom.

När vi var färdiga med Prinsen så hade jag tänkt att rida ut ensam med Sessan. Fick lite taskliga vibbar av henne när hon sprang och studsade i hagen, så jag bad Charlie hänga med på Trulsa. Det var ju tur det, för Sessan var hur skum som helst idag. Hoppade till för löven när de singlade ner framför henne och vädrade i luften som om det funnits en flock björnar i närheten. Suck! Hur som helst så tog vi ett litet konditionspass, skrittade ju först någon km, sen travade vi en bra bit, sedan var det galopp. Sessan valde själv vänster galopp, då börjar man ju undra vad som står på!
Vi red Jerrys väg och vände på hans vändplats, för vi ville inte rida genom skogen när det är så blött och halt, särskilt inte när hästarna är lite "på tå". Till och med Trulsa studsade runt mellan varven! På vägen hem skulle vi också galoppera en lång bit, och Sessan kändes hur lustig som helst och hon bar sig helt enkelt märkligt åt. I sista backen "galopp-backen" så brukar hon alltid vilja dra på järnet, men denna gången saktade hon plötsligt ner mitt i backen, sen fattade hon ny galopp och studsade fram och tillbaka mellan vägkanterna som om det låg ett lejon bakom varje buske. Inte alls likt Sessan.

Vi skrittade sista kilometerna hem och pratade lite om vad märklig hon var, då Charlie sa; Jag tror det är för att hon är brunstig, hon skvätter ju hela tiden och springer med svansen lyft... Hm.. där har vi nog förklaringen:)
Precis innan vi kom hem kom det förstås en stor jäkla traktor i full fart. Som tur var hann jag in med Sessan på en liten skogsväg, och precis som jag trodde studsade hon på stället när den passerade, men det gick ju bra till slut. Fick skavsår på mitt ena knä, förmodligen från mina chaps, det kommer att kännas skönt i morgon:)

När vi kom hem mockade jag och Charlie började lasta in all halm som farfar hämtade till oss idag. Det är skönt med stora, starka 15-åringar som kan hjälpa till, han hade nästan hunnit lasta in hela storbalen med halm och 20 balar hö innan jag var klar med mockandet. Idag känner vi oss nöjda med vårt dagsverke!

                                                                 Till sidans topp

Måndag 13:e okt.
Idag blev det bara Sessan och jag som motionerade. Tog ett dressyrpass i paddocken. Det gick väldigt bra tycker jag. Tränade på Hilles övningar i långsamt tempo och när det fungerade ok så provade jag att göra sidvärtesövningen i trav, det gick faktiskt också bra. Sessan var snäll och go ända tills jag kom till galoppen. Hon blir ju lite upphetsad av galopp, och när Prinsen i hagen intill kom farande som en galning mot oss så fick Sessan psykbryt och höll på att nocka mig med sitt huvud (det finns ju en anledning till att jag rider med martingal för det mesta) och sen lättade jag faktiskt lite från sadeln när hon for som en raket mot staketet och kastade sig åt sidan. Så nära att halka av var det länge sedan jag var... Sträckte mig i ena axeln också!

Det såg säkert jättekul ut, typiskt att vår danska granne var ute i trädgården just då och såg alltihop... Jag saktade ner till skritt och jobbade henne lite på volter tills hon taggat ner innan jag fattade galopp igen. Då gick det bättre.

Tok stolla:)

P.S. Mysan ser ok ut efter gårdagens bravader, både skrittade och travade i hagen utan att det syntes nåt!
Till sidans topp

Söndagen innan älgjakten

12/10-2008
Idag har det varit superskönt höstväder ute och med en kommande älgjakt så tänkte jag det kunde vara en bra idé att passa på att rida ut, sedan stannar vi nog i paddocken en vecka för säkerhets skull:)

Jag började med Sessan. Det blev långa Birkmandrundan motsols. Sessan var jättetrevlig och lugn och vi travade ganska långa sträckor i ett lugnt tempo där jag knappt behövde hålla i henne alls. Inga konstigheter hände, förutom att vi sprang på några svampplockare, men det var nog de som blev räddast:)
Mot slutet av rundan fattade vi galopp. Höger förstås, så efter en bit saktade jag ner och fattade vänster galopp. Det gick ju bra. Sen skrittade vi förbi vildsvinsstället och sedan ville jag fatta en vänster galopp till. Inte f*n gick det. Flera gånger försökte jag med hur jag än bar mig åt så tog hon höger, rätt som det var tog galoppstäckan slut. Arg som ett bi fick jag vända henne och gå tillbaka en bit och efter två försök till lyckades jag äntligen. Sessan blir ju så upprörd och stirrig av sånt här, och jag blir arg förstås, men när hon väl lyckades så klappade jag om henne så skrittade vi hem den sista biten.
¯
Sedan var det in och få i mig en kopp kaffe, sedan var det dags för nästa runda. Lockade med mig Charlie på Trulsa och tog Prinsen själv, och vi tog Birkmandrundan vi också, fast medsols:) Man måste ju variera sig.
Prinsen var urmysig. I början försökte han mosa Trulsa och gå på henne, men när jag började parera alla hans försök till mys med henne så slutade han. Han är ju ganska vinglig och kan inte riktigt bestämma sig vart han skall gå, så det är ett himla flyttade in från dikeskanten och rätt som det är måste jag flytta honom åt höger när han började närma sig den andra sidan.
Men han kastade bara med huvudet tre ggr under hela ridturen och flera gånger sökte han sig nedåt och gick riktigt fint. När vi travade var det bara att sitta och njuta, han har ett coolt tempo, inte slött, men heller inte gasen i botten, det är skönt att bara kunna sitta och njuta. Han fick gå först, så Trulsa hetsade ju en del på honom där bak (och bet honom i rumpan några ggr) och då sneglade han bakåt lite, men han lydde mig hela tiden. Vi passerade en monsterskogsmaskin på ett ställe (den stod parkerad så den var i alla fall tyst) och då valde han att placera sig på utsidan så Trulsa gick närmast, det gjorde jag ingen affär av, tycker han är så modig. Trulsa är bra att rida ut med, för hon är den tuffaste häst jag vet. Visst blir hon skrämd ibland, men hon utstrålar lugn och trygghet, perfekt sällskap för en unghäst!
I galoppbacken fattade vi galopp och vilken lugn, vägvinnande galopp Prinsen har! Inga bockningsförsök eller något, han bara galopperade i lugn och ro, sedan saktade han ner när vi kom upp, precis som jag bad honom. Det var en härlig höstritt, men när vi kom hem hade Tommy tagit in Mysan och Sessan och Monali. Mysan hade varit helt galen i hagen och sprang så hon löddrade. Hon är jättebrunstig nu och skvätter och juckar hej vilt, skall de inte göra det på våren?? Har noterat att alla stona brunstar utom Monali, antar att det var därför Mysan blev extra galen idag. Hoppas hon inte skadat sig igen nu. Såg OK ut när vi tog ut dem i hagen igen i alla fall.
Till sidans topp

Veckans ridning -11 oktober 2008

Låt se, vad har hänt under veckan som gått?

I söndags red jag och Charlie ut med Sessan och Prinsen. JÖSSES vad de var knäppa! Red förbi en gård där det finns hästar, och fyra dunderfeta hästar kom rusande mot oss, plus en hundj***l som skällde som en tok, trodde Sessan skulle krypa ur skinnet! Hon blev helt galen och studsade som en känguru. Prinsen for ju efter, hann inte se vad han gjorde, men Charlie sa att han studsade en del han också.
Det blev en jobbig ridtur i spöregn och blåst, där vi båda var ganska spaka när vi kom hem, eniga om att det blev nästan FÖR bra denna gången. OJ!
                                                                            ¯
I måndags var jag ute en timme med Sessan och dressyrade på vägen. Jag red nästan ner till Vesljunga och hon var väldigt pigg och ”på”.
Jobbade henne så hon gick samlat och i ett ganska långsamt travtempo, tränade lite ”flytta rumpan in mot vägmitten” och annan lydnad. Det funkade OK. Hon är ju en turbohäst som gärna vill springa ifrån allting, men till slut kunde hon slappna av lite.
Tro’t eller ej, men på vägen hem tränade jag galoppfattningar och jag kunde få henne att fatta vänster galopp till slut (hon väljer alltid alltid höger annars). Då var hon tok-samlad och stod nästan på stället och bubblade innan jag gav galoppskänkel, och den blev klockren. Det var kul!
Vi var riktigt spaka när vi kom hem, både jag och Sessan.
                                                                             ¯
I tisdags red jag först Prinsen. Jobbade honom från marken en liten stund och han var superduktig. Sen red jag och det gick väl sådär. Han var jätteframåt och lydig, men någon vidare form blev det inte av det hela. Positivt att han bjuder på framåt själv nu, det har han inte gjort innan, i alla fall inte när jag ridit. Visst, han stävar mer neråt än uppåt nu, det är ju bra, men det behövs mer Hilleträning för att jag skall få det att funka, plus att han behöver bli äldre och starkare förstås.
Sedan red Frida honom lite och det gick jättebra. Red kanske sammanlagt 20 minuter, tror det är lagom länge för honom.
                                                                 ¯
Sedan tog jag in Mysan och gjorde henne i ordning. Testade henne också lite från marken och hon var också jättelydig! Sen skrittade jag henne ca 15 minuter. Hon pinnade på och var glad, så jag testade om hon mindes nåt från förra året. JÖSSES!
Hon tvärade så fint och flyttade bakdelen samma sekund som jag gav hjälperna, och flytta in rumpan från spåret var helt klockren! Hur sjutton kan hon komma ihåg det? Klockrena framdelsvändningar. Allt jag provade funkade.
Det är nästan ett år sedan jag red på henne förutom i lördags då vi provade att skritta henne lite för första ggn, herregud vad stor hon är! Känns som en dinosaurie jämfört med lilla Sessan!
                                                                            ¯
I onsdags fick alla hästarna vila och sedan på torsdagen var det dags för Hilleträning igen. Tanken var att jag och Frida skulle rida halva passet var på Prinsen, men han var så supersnäll och trevlig med Frida och de var så duktiga att det kändes helt meningslöst att göra så. Hille började med att markarbeta med honom. Hon är så himla duktig och det är helt sjukt så bra Prinsen gick. Sedan red Frida. De tränade på tempoändringar i en 8-volt, där Frida skulle minska tempot mellan konorna i mitten av mittvolten och öka i volterna, och tvärtom. Prinsen lyder ju Frida helt otroligt bra och Frida är duktig på att planera ridningen. De tränade också att ta så korta, långsamma skrittsteg de bara kunde och även att räkna till 5 steg, göra halt, 5 steg till etc. Jättebra övningar som passade det unga ekipaget perfekt. Även att trava i volterna och sakta ner till skritt i mitten fungerade och stundtals gick Prinsen i en jättefin form. Vad skall det bli av honom egentligen?

Sedan var det min och Sessans tur. Hille konstaterade att Sessan inte alls har koll på sidförande skänkel, så där övade vi genom att Hille stod framför och såg till att Sessan inte mejade på framåt, så gjorde jag sidförande hjälp på henne. Först fattade hon inte alls, och efter ett antal gånger så räckte det att jag spände vaden lite på ena sidan så flyttade hon undan. Sedan fick jag göra en övning med konor där jag hade superlångsamt tempo och skulle flytta henne diagonalt steg för steg. Först var det rena katastrofen, men rätt som det var ramlade polletten ner och Sessan förstod vad jag ville. Jag måste träna mycket på det där med långsamt tempo, det är verkligen inte Sessans grej. Efter ett tag frågade jag om inte Hille ville prova Sessan, och känna hur hon fungerar.

Det gjorde hon. Det är så kul att se en annan ryttare på sin häst (jag stod mest och log över hur otroligt fin jag tycker Sessan är). Hille konstaterade at Sessan faktiskt inte alls fattar öppna, så då det ju inte bara mitt fel att det blir pannkaka av alltihop när jag försöker. Har tyckt så synd om Sessan när jag försöker och hon blir helt hysterisk när hon inte fattar vad jag vill. Men så klart fick Hille rätt på det efter ett tag, och hon red Sessan så bra! Hon provade en del galopparbete och sidförande i trav och det gick bra. Hille tyckte Sessan var jättetrevlig att rida på och att jag faktiskt gjort ett bra arbete med henne. Hon är ju lydig och trevlig och går i en trevlig form. Jag frågade Hille "Visst kan hon väl bli en bra dressyrhäst så småningom i alla fall?" och Hille svarade "Det ÄR hon redan!" Det värmde lilla mattehjärtat skall ni veta!
Nu skall vi träna flitigt så vi är ännu duktigare när Hille kommer nästa gång.
¯
I går hade vi premiär! Charlie och jag och Tommy tog Prinsen, Sessan och MYSAN på en liten skrittpromenad i skogen. Mysan var glad som en speleman när hon fick följa med och jag erkänner att jag var glad att det var Tommy som red på henne. Lite explosionsrisk var det nog, men Tommy fixade det jättebra. Han är ju stencool och blir aldrig nervös. Vi skrittade kanske 10 minuter in i skogen och tillbaka igen, sedan stannade vi till i paddocken så jag fick trava av Sessan lite där. Hon kändes stel och trött, så hon fick nog en rejäl genomkörare igår. Joggade henne lite och sedan var det bra för den här gången.
¯

Idag har jag och Frida varit ute på vift! Vi tog Sessan och Trulsa på en lång tur , vår s.k. Ceasarrunda. Jag var lite nervös, Trulsa är trots allt våran lilla buse, och en tuff kärring när hon är på det humöret, men jag tänkte krasst att stackars Charlie har ju ridit henne i alla år utan att jag varit nervös, varför skulle jag inte våga låta Frida rida henne... Gjord en chansning med Mysan, lät henne vara kvar ute med Prinsen och Monali. Vi brukar ju ta in henne just när Trulsa skall ut, för Mysan blir ju så upprörd och springer som en galning i hagen då, men vi kände att Mysan måste ju lära sig någon gång, hon har ju vant sig vid att Sessan och Prinsen försvinner ibland, så hon får minsann vänja sig vid att vi lånar Trulsa ibland också. Så jag tog ett djupt andetag, sedan stack vi, men Mysan upprört gnäggande efter oss.
Sessan var på bra humör och inte särskilt stressad och Trulsa var jätteglad som fick följa med ut. Vi hann inte många km innan vi stötte på en familj som var ute och plockande svamp. Vi passerade dem lugnt och de tog upp den lilla hunden de hade med sig. När vi gått ca 20 meter så kommer plötsligt hunden farande efter oss gläfsande så där som små hundar gör. Trulsa for ju iväg en bit och Sessan blev ju också rädd, då såg jag att Frida var gråtfärdig, men hon fick stopp på Trulsa och sedan stod vi still med hästarna tills gubben hämtade hunden igen. Gissa om jag blivit arg om Frida hade ramlat av p.g.a. att de släppte ner hunden så snabbt. Suck!

Sedan kom vi förbi ett hus där en gubbe höll på med en grästrimmer. Vi hade precis passerad och gick in på en skogsväg då gubbf*an sätter på grästrimmern och låter som värsta motorsågsmassakern! Hästarna fick frispel och Sessan for ner med ena benet i en håla bredvid stigen. Frida blev jätterädd, både av att Trulsa sprallade till och att hon såg mig och Sessan fara iväg som stollar. Det lugnade sig till slut och jag fick ägna lång tid åt att prata Frida lugn igen. Stackars lilla hönan fick ont i magen så rädd blev hon. Nåväl, resten av den lååånga vägen hem var alla lugna och vi skrittade som sagt hela vägen, förutom Frida och Trulsa som travade ikapp några ggr när de halkade på efterkälken. En skön ridtur i underbart höstväder och vi var alla nöjda och glada då vi kom hem. Vi hörde Mysan långt innan vi kom hem, när hon gnäggade så det ekade genom skogarna, och jag var orolig som tusan att hon skulle ha sprungit sönder sig, men när vi kom hem var hon visserligen jättegeggig och lite varm, men inte alls så svettig som jag trodde hon skulle vara. Lugn och fin och bara glad att vi var hemma igen.

På kvällen tog jag ner Mysan till paddocken för lite gymnastik, mest för att se om dagens "hag-race" gjort nån skada. Mysan var så glad och skrittade villigt fram. Gymnastiserade lite och kollade lydnaden på henne, inga problem. Gjorde efter ett tag samma sidvärtesövning med henne som jag gjorde med Sessan och det var minsann inga tveksamheter där. Mysan kan det där. Klockrent!
Något steg kunde hon kännas lite stel, men någon hälta kunde jag inte känna. Kanske är det inte konstigt om hon är lite stel i kroppen, stor och tung som hon är, och ingen motion på nästan ett år. Håller tummarna för att hon skall fortsätta må bra.

Slut på rapporten för denna gång!

Tillbaka Till sidans topp