november 2008

November 2008

Ridning och julskyltning

30/11
Idag kom vi igång med hästarna senare än vad vi räknat med, så det var så klart kolsvart ute när det blev dags. Jag red på Sessan och Frida red på Prinsen med Tommy som gick med henne. Det långa uppehållet har fått Frida att tappa modet en aning, så hon var ganska osäker och rädd, så de skrittade mest omkring och styrde och gjorde halter etc. Prinsen var snäll och det blev inga bocksprång den här gången som tur var. Sessan var också snäll och vi joggade mest omkring lite och tog det lugnt, så vi inte skulle stressa lill-grabben. Inte en enda knäpp-grej hände, det var skönt.

Sedan var det raka vägen in på julskyltning i byn. Kallt och ganska ointressant, så vi käkade en bit mat på kinarestaurangen medan Charlie sålde sina lussekatter med klasskompisarna. I morgon blir det ingen ridning, men vi får se om vi hinner på tisdag.

Oj vad det var länge sedan nu...

29/11
Nu har jag äntligen något att skriva om här. Sent omsider har marken tinat så hästarna slipper den knöliga marken i hagen och paddocken. Nu kan de röra sig normalt igen.

Jag är också "fit for fight" igen och har varit sugen på att rida senaste veckan. Igår jobbade Tommy Prinsen lite från marken medan jag satt inne och jobbade hemifrån. Jag trivs så bra på mitt fina kontor vi gjort i ordning. Hur som helst, när Tommy var klar med Prinsen så var han så snäll att han longerade Sessan lite. Jösses vilken tur att jag inte red henne igår! Hon var galet full av energi och sprang som en dåre hur länge som helst, och gjorde några riktiga bocksprång som en äkta rodeohäst. Det vill jag lova, där hade jag INTE suttit kvar! Hon sprang så fort att benen kom i otakt och till slut såg det ut som bakbenen hoppade jämfota medan frambenen pinnade på som en shettis på galopptävling. Efter en stund lugnade hon sig i alla fall och när hon sen skulle trava så tyckte jag hon gick orent. TYPISKT! Skall hon bli halt nu när jag äntligen vill komma igång med ridningen igen?

Fast, sen när jag tittade närmare så visade det sig att hon trampat av sig en sko när hon sprang, jag hittade den senare i sanden. Bara att gå hem och låta "hovis" slå på den. Tack och lov så gick inte hoven sönder allt för mycket.
¯
Idag har städat och plockat fram ljusstakarna och stjärnorna till fönstren, och bytt gardiner. Fy vad jag avskyr att stryka gardiner! Blä vad trist det är!

Nåväl, framåt eftermiddagen så kände jag att det var dags, så jag mutade Tommy att följa med mig ner till paddocken och så red jag Sessan för första gången sedan den 10:e november. Erkänner villigt att jag var ganska nervös och jag såg framför mig bocksprången som hon gjorde igår, men faktum är att hon var jättesnäll och go. Pigg och glad förstås, men inte alls stirrig som jag befarade. Red mest lite uppmjukande övningar och böjde och rätade och tränade lite halter och sånt, så hon hade något att sysselsätta sig med. Åh vad det kändes skönt efteråt.

Sedan erbjud sig Tommy att rida Prinsen. Jösses vad det gick bra. Prinsen är ju så snygg att man bara dräglar när man ser honom. Lydig var han också. Tommy tränade styrningen, red lite volter och serpentiner och gjorde halter etc. Mot slutet provande han till och med att fatta några galopper. I vänster varv gjorde de två klockrena fattningar och Prinsen bjöd på och var så glad. I höger varv tog det några steg innan han föll i galopp, och det blev fel galopp, men vad gör väl det?
Han försöker verkligen hela tiden och är jätteduktig, våran Prins.

Vi hade tänkt att rida Mysan också, men precis när Tommy var klar med Prinsen så började det spöregna, så vi sket i det. Får se om vi kan ta henne i morgon. Nu har det börjat snöa (suck) så nu fryser väl marken igen. Mutter mutter!

T Till sidans topp T

Helgen som gått

10/11
Förkylningen håller i sig och jag hostar mig igenom nätterna, fy vad tråkigt det är! Men något som är kul är att jag slutade på mitt kundtjänstjobb i fredags och börjar på mitt nya jobb nu i veckan, det skall bli SÅ roligt!

Hur som helst så blev det inget hästeri i fredags, för då firade vi mitt avsked med god mat i stället:) Men i Lördags så var Tommy snäll och jobbade lite med hästarna. Prinsen tömkörde han och jisses vad bra det gick! Det slog oss att det var hemskt länge sedan vi gjorde det (förra året, typ) så det hade ju inte varit konstig om han hade konstrat, men han var hur duktig som helst och tyckte nog det var jättekul.
Sessan är fortfarande brunstig och hispig, så Tommy longerade henne. Hon sprang och sprang och sprang och var halvt hysterisk till en början, men sedan blev hon lite mör och då lyssnade hon faktiskt på Tommy och gick jättefint i både trav och lugnare galopp. Jag fattar inte att inte Tommy spyr av allt snurrande, jag bli ju yr i huvudet bara av att stå bredvid och titta! Nåväl, Sessan fick i alla fall tillfälle att springa av sig lite energi och sedan skrittade jag av henne, då gick hon bredvid mig som en slokörad hund. Hon har helt slut. Raringen!

Sedan red Tommy på Mysan en liten stund. Hon är också superbrunstig och varje gång hon passerade Prinsen där han stod i hagen så skvätte hon och äcklade sig! Men hon lydde Tommy och var jättetrevlig ändå. Han travade henne lite grann i båda varven och hon gick helt rent. Sen när han skulle trava igen så fattade hon galopp och han lät henne hållas, hennes galopp är helt otrolig, den är så långsam och LUGN så man bara står och dräglar (och tänker på Sessans duracellgalopp). Det roliga är att Mysan alltså fattar klockren galopp från skritt, fastän hon vilat i ett helt år!
Hon fick prova lite i båda varven och hon var så lycklig. Inte vet jag om det är dåligt för henne att vi låter henne galoppera och trava några steg, men å andra sidan så "rejsar" hon i hagen varje dag och bockar och stegrar och hoppar över kullfallna träd, och det borde ju vara större påfrestning för henne tycker man. Vi får väl se hur det går. Underbar är hon i alla fall.
¯

Igår var vi riktigt djärva. Efter att Tommy skott Prinsen på förmiddagen så var vi och firade svärfar på Fars dag och fick god middag. Sedan tog vi ner både Sessan, Mysan och Prinsen till paddocken, i mörkret!

Charlie red Mysan (hans nya favorit, de är så duktiga tillsammans!) och jag Sessan (som började snurra rundor redan på gårdsplanen) och Tommy ledde ner Prinsen och Frida gick med ner IFALL hon ville rida. (Jodå, lite fundersam efter vurpan är hon ju).

Sessan var helvirrig i början och studsade för minsta ljud och Mysan var rätt "på tårna" i början men jag jobbade Sessan i trav och red serpentiner och volter och till sist slappnade hon av och lugnade sig. Mysan coolade ner sig ännu snabbare och skrittade fint. Charlie tränade halter och igångsättningar (räkna skrittsteg och göra halter är Mysan suverän på) och sedan flyttade han lite rumpa på henne och det gick bra. Charlie blev så glad när det fungerade, han kan ju inget sånt egentligen, han är ju en typiskt rida-ut kille:)

Frida satt upp nästan genast (hon känner sig trygg med pappa bredvid) och hon red och var så duktig. Prinsen uppförde sig alldeles utmärkt och gud vad fint han går med henne. Vi fick bara hålla oss på olika stället med hästarna, för Sessan ville kicka när Mysan kom för nära (det har hon ALDRIG gjort innan!) och Mysan skvätte och snuskade sig när hon kom för nära Prinsen och Prinsen står och glor på henne med STOOORA ögon. Så söt han är!

En lyckad ridning och hästarna var till och med lugna när vi red hem dem. Det är ganska otäckt för vägen blir så extremt kolsvart när man varit på ridbanan med stark belysning.

Kul dag!

Till sidans topp

Dunderförkylning, hästvila och markkänning!

5/11
Jag har åkt på jordens förkylning och har knappt ridit alls sedan jag skrev sist. I söndags tog jag mig ett dämpat pass på ridbanan, men sedan var jag så slut att benen skakade. Red på Sessan och hon var snäll, sedan lite på Prinsen, men han var busig och bockig, så jag gav mig ganska snabbt, kände att jag inte alls hade krafter för några kontroverser. I måndags likaså, red ett kort pass på Sessan, mest lite skrittpyssel och jogg. Tränade på halter, hon har börjat fjanta sig igen och vill flytta sig åt sidan i stället för att stå still, snacka om irriterande! Annars gick hon jättefint och var snäll.

Idag tänkte jag rida ett pass med Sessan. Det började ju bra, då hon vägrade blankt att ens gå ner till paddocken! Fräste och fnyste och kastade sig bakåt, det tog en himla tid att bara komma ner dit! Något skrämde henne i skogen bredvid och väl inne på banan var hon helt galen! Hon kastade sig hejdlöst och sprang åt alla håll och till slut fick jag tvinga henne att trava på en liten volt längst bort från skogen och det gjorde vi en stund, åt båda varven, men rätt som det var exploderade hon och jag kände att det började barka åt skogen så jag satt av och jobbade henne för hand en stund innan vi gav upp. Börjar bli för gammal för att riskera liv och lem för den stollehästen när hon är sån där! Knäppskalle! Flera ggr var hon nära att halka omkull när hon flippade, till och med Frida reagerade på det. Inte kul alls!
När jag sedan skulle leda hem henne så blev hon förstås "rädd" igen och for i luften som en idiot, då blev jag rosenrasande och tvingade henne att backa (från mig) en bra bit. Sen stod vi stilla och jag fräste till henne att hon skulle skärpa sig, sen gick hon faktiskt snällt till stallet. Jäklar var hon är snabb i rörelserna, man hinner knappt reagera när hon kastar sig. Har ju blivit översprungen en gång, det räcker, blä vad läskigt!
¯
Inte blev det bättre då Frida och jag tog ner Prinsen till paddocken! Han var lugnare än Sessan, men lite virrig och han glodde också på samma skogsdunge som hon skyggade för! Undrar vad som fanns där egentligen?

Hur som helst så red Frida, och jag fäste ett grimskaft och gick med dem, kändes inte alls som läge att låta henne rida själv. Det gick jättebra en stund och han gick så bra med henne, men rätt som det var for han i luften och gjorde värsta bocksprånget! Frida flög högt upp i luften och landade 5 meter bort, på knäna!

Jag blev ju skiträdd förstås, men hade fullt sjå att lugna Prinsen som blev ännu mer uppspelt och sparkade bakut och for runt, jag vågade inte gå nära Frida med honom, så jag bad henne känna efter om hon var hel, och det var hon ju, tack och lov!
Lite ledsen blev hon ju så klart, men det gick över kvickt och efter att jag lett runt Prinsen en stund hoppade hon upp igen och skrittade ett varv, sen fick hon hoppa av igen (jag ville inte riskera fler bocksprång!). Så här efteråt tycker Frida att det var riktigt häftigt och hon har inte ont alls efter vurpan, inte ens i knäna som nog blev lite röda i alla fall. Hon älskar fortfarande Prinsen och vill fortsätta rida honom, jag var ju lite rädd för att hon skulle bli för rädd den dagen hon väl ramlade av honom. Ingen fara tydligen! Skönt!
Prinsen var lugnare än Sessan när vi skulle in med honom, men i hagen bredvid oss sprang Mysan som en idiot och då blev han ju lite sprallig. Det var inte så kul att ta in Mysan heller, hon är ju så HIMLA stor så man känner sig som en liten dvärg bredvid henne, när hon taktar fram och rycker hit och dit. Men jag fick in henne till slut, hon är jättebrunstig och stod och äcklade sig med Prinsen och vägrade går förbi, jag fick slita som en get för att får henne förbi! Noterade att även Sessan skvätter, vad sjutton skall de brunsta nu för?

Tillbaka Till sidans topp