December 2008


Julfirande och halt hund

29/12 Nu har julen passerat och det har varit lyckat. Firade tillsammans med Tommys familj (föräldrar och syskon) så det var fullt hus. Frida fick ett playstation med singstar i julklapp, så det blev ett väldans sjungande senare på kvällen, ja långt in på natten faktiskt:)

Hästarna fick julpyntat i stallet med granris och knäckebrödskakor som vanligt och det blev så mysigt där inne. Det har inte blivit någon ridning, för det är fruset och allt är knöggligt så de stapplar fram i hagen och paddocken ser likadan ut. Misstänker att Sessan har en del lagrat i sina spralliga ben, så jag törs inte ge mig ut på vägarna med henne. Skulle säkerligen så ihjäl mig om hon slänger av mig på stenhårda vägen, usch! Det är så trist, för jag hade hoppats komma igång med ridandet nu när vi ändå är lediga. Den som bara hade haft ett ridhus att tillgå...*drömmar*.

Prinsen och jag har haft kontroverser om ledarskapet ett tag. Han är bufflig och stark som en oxe när man skall leda ut honom till hagen på mornarna. Rätt som det är kan han vända och gå åt ett annat håll och jag känner mig som en klen mygga bredvid honom. Mutter! Sist blev jag så rasande att jag snurrade grimskaftet ett antal varv runt hans nos och ledde honom, då blev han ganska spak. Han är helt okänslig för skäll, skiter fullständigt i det, så då får man väl svara med samma mynt. Sen när Tommy leder honom är han mesigt snäll. Var tog min auktoritet vägen?

Sessan är ju också sprängfylld av energi, men hon är ju inte så bufflig utan mera studsig, hon står och hoppar på samma ställe i alla fall:) Sen när jag släpper henne i hagen så far hon iväg som en raket och jag är livrädd för att hon skall trampa snett eller ramla i bland knögglorna. Knäpphästar!

Igår hade jag en kul iakttagelse; Satt och läste och tog det lugnt och hörde plötsligt ett högljutt pinglande ute på vägen. Där kom grannen med en av hans haflingerhästar och en krallig fjording körande med bjällror på hästarna och en vagn full av folk. Så fint det var!
Jag måste ju se hur mina hästar reagerade, i synnerhet på bjällrorna. Sessan och Prinsen kom travande med lyftade svansar och det roliga var att de sprang så tätt så tätt bredvid varandra, det hade inte fått plats ett frimärke mellan dem! De for runt i hagen med stoooora ögon, men som sagt, tätt inpå varandra, härligt att se att de finner trygghet av varann.

Trulsa är tanten som är stencool. Hon har ju ändå bott här nästan hela sitt liv och inte rest iväg eller träffat andra hästar särskilt mycket, men hon stod och tittade helt lugn vid staketet. Mysan såg ut som Briar och stod och trampade en perfekt piaff (ok lite överdrift kanske *ler*) när de passerade, sen sprang hon en liten runda, sen var det lugnt igen. Monali kom galopperande som ett jehu från skogen och studsade och glodde stint på ekipaget. Gamla tanten! Det var roligt att se deras olika reaktioner.

Plexus har gjort sig illa i ett bakben. Tror de har lekt ute på gräsmattan, för plötsligt häromdagen så kom han in och var halt. Idag är det inne på tredje dagen och han har ondare nu än innan. Jag gissar att han sträckt sig rejält, men vi avvaktar några dagar och ser om det blir bättre, annars får vi köra in med honom till någon klinik.
Han ligger inne och tar det lugnt i alla fall. Han är ju 5 år gammal och har aldrig haltat i hela sitt liv innan, så man blir ju lite orolig. Hoppas, hoppas det snart blir bättre.

Ha ett Gott Nytt År nu så hörs vi en annan gång!

                                                               Till toppen av sidan


Tappad sko och Mysan-ridning

10/12 Igår kunde jag inte rida p.g.a. min arm... Vaknade på morgonen med en arm som gjorde djävulskt ont. Fattade först inte varför, men så klart var det armen jag höll tyglarna med då Sessan kastade sig igenom hela paddocken och jag flög efter. Kände inget då, men igår kunde  jag inte räta ut armen och det kändes som ett knivhugg i armen när jag försökte lyfta nåt. Kunde inte ens öppna ugnsluckan med den! Fick ha Frida som stallhjälp, hon fixade att köra ut skottkärran själv på dynghögen! Duktiga tjejen!
Kändes inte alls som läge att rida Sessan då, förmodligen hade jag inte ens kommit upp på henne:)

Idag var det mycket bättre och jag var riktigt laddad för att ta ett pass med henne. Så kommer jag ut och får se en ynklig Sessa med en avsliten sko... Mutter mutter, gissa om "hovslagaren" kommer att bli gnällig. Samma hov som förra gången, inte mycket kvar att spika i där inte. Hon är öm som vanligt när hon går utan sko, men det är ju mjukt och geggigt, så hon får stå ut tills i morgon kväll, det kan inte hjälpas.

Hur som helst så var jag ju supersugen på att rida, så det fick bli Mysan idag!
Började ju bra med ett gräl i stallet, då hon både nockade mig och klämde mig i stallgången (hon är lite okänslig och klumpig kan man säga) och när jag skulle armbåga henne i bogen i rena ilskan för att hon tramsade så lyckades jag träffa mitt på nåt ben i bogen på henne, JÄKLAR vad ont jag fick i armbågen!! (I min högra arm, så nu är det jämt, halvt handikappad i båda armarna:)
Nåväl, sedan blev vi sams igen och jag fick henne t.o.m. att stå stilla vid verandan så jag kunde sitta upp från den. Jösses, jag tycker Mysan växer för varje gång jag rider på henne, Shit vad långt upp man skall, fniss! Upp kom jag i alla fall och vi traskade ner till paddocken. Hon var pigg och lite busig, kastade sig några ggr (i "farliga hörnan" förstås, vad är det i den där jäkla skogen på andra sidan egentligen?? Jag bara undrar, själv ser jag INGENTING som skulle kunna verka läbbigt!)  En liten fågel kvittrade lite, den var hemskt spännande. Suck!

Annars var hon snäll och arbetsvillig och lyssnade villigt på mig. Någon vidare form blev det inte, men det kommer nog. Vi skrittade ju bara och gjorde olika övningar. Frida ville sitta på henne lite, men det fick hon inte, Mysan var lite för pigg för att jag skulle våga. Red inte så förfärligt länge, men vi var nöjda och glada båda två efteråt. Hon är ju för underbar, våran Mysa!

10 minuter efter att jag släppt henne i hagen så tittade jag ut, och där hade Mysan rodeoshow och studsade helt galet tillsammans med Trulsa och Monali. Hoppla, vilken tur att hon inte gjorde det när jag red!

Håll tummarna för att Sessan slipper hovböld nu, tack!

                                                                
Till toppen av sidan


Tog ett djupt andetag...

8/12
Idag laddade jag hela dagen för att ta itu med Sessan. När jag hämtat ungarna så följde Charlie med ner till paddocken som moraliskt stöd, han fick stå i "farliga hörnet" och prata. Det funkade!

Jag jobbade henne lite från marken först och sedan hoppade jag upp. Hon var pigg förstås, men sansad och jag kunde jobba igenom henne ordenligt. Skönt! Inte ett endaste "flipp" fick hon. Erkänner villigt att jag inte körde några tempoökningar eller galopper precis, men vi jobbade på bra och åtminstone en av oss var svettig efter passet:)

Sedan gjorde Charlie i ordning Mysan medan jag och Frida fixade Trulsa, sen tog vi ner dem till ridbanan. Mysan var pigg och lite stirrig, men inte värre än att Charlie fixade det galant. Frida var jätteduktig med Trulsa (som ju inte är riden på jättelänge) och vi gjorde små övningar med henne i skritt. Kul!

Vad skönt att det gick bra idag. Jag skall nog försöka rida Sessan så ofta jag bara hinner nu, så kanske hon lugnar sig. Hoppas det!

                                                                   Till toppen av sidan


Galen häst och modig man...
7/12
I helgen har det äntligen blivit lite ridning av. Inte allt för mycket att skryta om, men ändå. I fredags kväll var vi på julbord med mitt jobb. Jättekul och lyckat, men jag blev dödstrött förstås, som vanligt. Sov som grisar på natten och Tommy hade väl lite... eh... "huvudvärk" på morgonen, men vi kom i alla fall upp hyfsat.

Åkte och hämtade halm och hö och sedan körde vi in och veckohandlade. Sen lagade vi en jättegod wok med både kyckling, bläckfisk och räkor (och grönsaker förstås) i, Charlie var salig, det har han tjatat om länge. Gott blev det i alla fall. Mums!

SEN  var det dags för pållen. Fick rida henne i beckmörkret men Sessan var ganska okey, lite spattig förstås, men godkänt. Jag ville bara ha lite "ridning i benen" så det blev ingen lång ritt, men huvudsaken var att vi kom ut. Tommy var med som moraliskt stöd, det kändes bra. Jag har blivit lite feg nu när det blir för lite ridning. När Sessan var klar så sadlade vi på Mysan och Tommy red henne. Hon var glad så det strålade om henne och hon var så snäll och duktig. Lite på tårna kanske, men det är inte konstigt, för hon har ju inte blivit riden alls på ett tag, men hon lydde hela tiden. Travade några varv och gick klockrent. Han fattade även galopp med henne i båda varven men saktade ner raskt, för DÅ blev hon pigg:)

Idag tänkte vi vara jättesmarta och slå tre flugor i en smäll. Sadlade på både Sessan, Mysan och Prinsen och tog ner dem till paddocken. Sessan var lugn när jag ledde henne dit, men så fort vi kom in i paddocken fick hon frispel. Kunde hålla henne lugn tills Tommy och Prinsen kom in på ridbanan, då blev hon galen! Jösses amalia! Hon kastade sig och stegrade och sparkade bakut, och jag flög som en vante och försökte hålla kvar taget i tyglarna, till slut stegrade hon sig och kastade sig mot mig och då blev jag skiträdd och släppte taget om tygeln. Sessan sprang som en idiot i hagen och bockade och sparkade bakut med tyglarna flygande i luften,  stackars Charlie höll ju i Mysan men som tur var vågade inte Sessan springa nära henne i alla fall. Han lyckades smyga ut Mysan ur paddocken och stackars Prinsen höll på att "göra i brallan" av skräck när Sessan kom farande som ett rasande jehu. Tommy hivade över Prinsen till mig och fick tag på Sessan efter att hon fastnat med ena benet i tygeln och saktat ner (hon är tydligen inte helt dum i huvudet i alla fall!).

Det enda rätta i det här läget var att Tommy ledde hem "psykot" till stallet och sedan red han på Prinsen och Charlie red Mysan. Prinsen var förstås helbusig efter uppståndelsen, han försökte hiva av Tommy några ggr, men han har respekt för Tommy och han vågade inte fortsätta jäklas när Tommy blev arg. Till slut gick han jättebra och mot slutet vågade till och med Frida rida lite på honom. Hon var så glad efteråt, för hon var lite rädd först och ville egentligen inte rida. Men hon blev ju sugen när hon såg hur bra han gick för Tommy. Kul!

Charlie och Mysan klurade lite med dressyren. Jag visade hur man gör framdels-vändning, och han flyttade hennes bakdel både i volten och längs spåret. Mysan njöt varenda sekund och Charlie blev helt förälskad i henne när hon gjorde som han ville!
Själv agerade jag ridlärare fastän det kliade i fingrarna efter att få sätta tänderna i Mysan. Mums! Men de hade så kul så jag lät dem hållas.

När vi var klara med dem så ville jag att Tommy skulle longera Sessan, aldrig i livet att jag tänkte hoppa upp på henne! Men han ville hellre rida henne (han tänkte nog mest på risken att hon springer av sig skorna igen!) och jag tyckte inte alls att det var en bra idé, men han envisades. Så vi sadlade på henne igen och tog ner henne till paddocken. Hon studsade en hel del i början (särskilt i det "farliga hörnet där de elaka lejonen bor") men till sist var hon riktigt sansad. Till sist hoppade även jag upp och det kändes skönt. Hon var fortfarande lite stirrig, men kontaktbar i alla fall. Hon gick jättefint med mig en stund.

Jag tror att jag måste tvinga mig till att rida henne varje dag, för hon är INTE kul att umgås med när hon är så där. Jag blev SKITRÄDD för henne när hon kastade sig emot mig. Det här måste jag ta itu med.

I´m to old for this shit!

 

 

Tillbaka                                                       Till sidans topp